Det är så underbart skönt när man följer sin magkänsla och det blir förjävla bra. Ungefär som igår då jag och Antonia bestämde oss för att det helt enkelt inte var värt att gå in på TC och istället drog till Max för att äta. Där satt vi i kanske två-tre timmar och bara pratade. Det var så sjukt härligt. Det enda negativa var att jag var alldeles för full. Vet inte vad den kvinnan innehar för krafter men hon lyckas alltid supa ner mig ordentligt. Så idag har jag varit bakis på Nolia. Gick hyffsat bra efter lunch i alla fall. Innan det var det lite jobbigare. Ungefär så jobbigt att jag ständigt funderade på att lägga mig ner på golvet och hyperventilera. Eller, det hade ju inte hjälpt. Jag halsade istället tre stycken Loka och fick rapa som en fet lastbilschaffis i någon timme tills dess att jag skulle ha lunch. Då ringde jag Ernst i panik för hon skulle kunna prata med mig samtidigt som jag åt så jag inte skulle övertala mig själv att jag mådde alldeles för dåligt för att äta. Det funkade utmärkt och en halvtimme senare hade jag ätit upp allt som serverats och mådde plötsligt lika bra som en bebis gör efter en vällingrap.