Jag är rätt övertygad om att jag snart kommer byta modersmål. Äsch - sånt kan man ju inte byta. Men jag kommer byta mitt förstaspråk. Engelska. Jag lever i engelskan nu för tiden. Man kan säga att det är lite av en side-effect av att jag läser ett helt program på engelska på universitetet. De första orden som ploppar upp i huvudet nu för tiden är nästan jämt engelska. Vi pratar svengelska när vi pratar med varandra, vi kursare. Heter det kursare? Eller säger man klasskompisar även på uni? Det låter väldigt låg-mellanstadieaktigt måste jag säga. Vill nog hellre säga kursare, eller fellow students, allra helst faktiskt. Blir mindfucked av mig själv. 

-

Första tentan är skriven. Nu är vi igång på riktigt! 

-

Är hur pigg som helst för övrigt. Vet inte alls vad jag ska hitta på nu för att bli trött. Vill ju inte va vaken hela natten. Vill somna snart så jag vaknar relativt tidigt imorgon så jag kan ta vara på dagen. Det vill jag. Meeen. Vi får se hur det går med det. 

 

Klockan är 21.00 och jag ligger redan i sängen redo för en god natts sömn. 

Imorgon har jag min första tenta! Jag är milt sagt nervös. Det känns bra och sådär. Men det är något med det där att man ska kunna en bok på 600 sidor som gör att man har en liten klump i magen ändå. Det är mycket som man kan missa. När man liksom själv måste känna att, jo, det här kan va viktigt, eller, det här är nog onödigt. Men man kan inte göra mer än chansa och hoppas på det bästa. 

-

 

Jag tänkte så här, att jag just precis vid detta tillfälle inte har något vettigt alls att göra, förutom att jag verkligen måste duscha. Men det kan vänta de ca 10min det tar att skriva det här. 

 

Jag har börjat universitetet. Det är det jag har gjort och vi kan säga att det är därför jag inte skrivit på ungefär två månader eller när jag nu skrev senast. Jag har ju absolut inte gått universitetet i två månader, bara två veckor. Men vi kan alltid låtsas att jag varit superduperupptagen och haft för mig en massa viktiga saker. I alla fall så är jag nu alltså student, mer exakt rookie/nolla. Det kommer jag då va tills jag gjort min första tenta och efter det kanske jag får säga student på riktigt. Förstår inte hur det fungerar det där, men det löser sig. Jag läser civilekonom med internationell inriktning; international business program. Allt på engelska. Hittills trivs jag sjukt bra. Klassen verkar grym och faddrarna har varit riktigt bra. Det har varit en jävla massa fest nu ett tag och jag är så trött att jag typ vill gråta. Nu är det dock inte så mycket fest på ett tag. Så skönt. Kan säga att allt alkoholrelaterat smakar skit och det bara vänder sig i magen på en. Men vad gör man inte för att komma in i klassen. Vill verkligen inte bli utanför ju! 

 

Grejer jag gjort eller saker som hänt;

- Min cykel gick sönder insparkens sista kväll och den är inte sönder som en vanlig cykel går sönder utan den är SÖNDER-sönder. Skulle lämna in den men gubben tittade bara på cykeln och sa att det inte skulle gå att laga. Ska dock prova lämna in den på ett annat ställe och se ifall dem är lite mer taggade på en utmaning. 

- Jag har varit på mina allra första riktiga utklädnadsfester och satsat för en gångs skull.. Dock var man ju lite tvungen, men det var bara kul. Kan knyta en jävla snygg toga och vet exakt hur ful man kan bli i enbart rosa kläder.

- Har spelat beerpong för första gången nånsin. Det var sjukt roligt. Jag var sjukt dålig. På att träffa muggarna, men tydligen en jävel på att halsa. 

- Friat till en främling på stan har jag också gjort. Men han var inte så mycket främling. Bara någon jag inte träffat på ett tag så det var egentligen bara kul. Typ. Skämdes lite. Sånt som händer. 

- Har lämnat in min allra första uppgift. Väntar spänt på att se ifall jag klarat den!

 

Nu kommer jag inte på mer saker som jag kan skriva om utan att berätta för mycket. Kan bara säga att jag haft väldigt roligt och träffat så sjukt mycket nya människor och det känns så JÄVLA bra. 

 

Ni kan alla se det här som ett avslut av "Sommaren då Fanny växte som person."

Är det bara jag som tycker det är lite, lite irriterande att det alltid blir soligt och bra väder på kvällen? Sådär vid 18-tiden då jävlar blir det sommar. Idag är det dock fortfarande ganska kallt.. Men om man sitter inne och tittar ut så ser det i alla fall ut som sommar.. Jag tycker vi ska få ha lite mer sommar mitt på dan också. På morgonen också. Så man kan ha barbent och fina klänningar och kjolar på sig. Det skulle göra mig så himla GLAD. Jag är på väldigt bra humör nu förtiden men ändå. Fan vad trevligt det skulle vara.

-

Ikväll hade jag i alla fall tänkt berätta lite mer om mina bakslag. Igår hade jag en riktigt dålig dag. Jag blev röd av ALLT jag sa. När jag pratade med familjen.. Då förstår ni ungefär på vilken nivå det här ligger på. Så himla sjukt. Vi typ pratade om mat och jag blev illröd. Inte friskt nånstans. Som tur är låtsas de som ingenting för liksom, vad ska jag göra? På kvällen fick vi besök av gamla bekanta och varje gång jag skulle svara på frågor eller i överhuvudtaget säga något så blev jag röd. Blev less. Idag i butiken så kom det in en ÄCKLIGT snygg kille och jag kände att jag blev röd innan jag ens hade hunnit säga "Hej, kan jag hjälpa dig med något?". Usch. Pinsamt. Ond cirkel igång. Var röd ett bra tag efter det. Sen hade jag några besserwisser-moments idag som jag inte är stolt över. Så himla onödigt. Eller.. Det var inte besserwisser utan mer, vad heter det? Typ översittaraktigt. Jag pallar inte mig själv ibland. Jag hoppas verkligen inte att folk tänker på hur eller vad jag säger allt för ofta. Jag kommer ju alltid ihåg allt jag sagt så det liksom spelas på repeat i mitt huvud tills jag har bestämt mig för att jag nog inte kan prata alls med den där personen igen för med det tonläget jag sa det så förstördes ju all självförtroende den människan hade... Typ. Sen visar det sig att personen i fråga aldrig ens reagerat. Ni hör ju hur sjukt självupptagen jag låter.. Är.. Haha. Fast, jag sätter aldrig mig själv i bra situationer så jag vet inte, jag blir ju i alla fall inte självgod. Förstör snarare för mig själv. För några dagar sen så fick jag frågan vad jag var bra på. En uppriktig fråga som inte ville sätta mig i skiten utan mer ville veta. Ni vet? Det var hemskt. Jag kan inte komma på vettiga saker då. Men jag tycker ändå man ska tycka att man är bra på saker och att man ska va stolt över saker man är bra på. Det är inte att vara självgod eller egocentrisk utan bara nöjd med sig själv. Vore fett. 

-

Jag jobbar på det!

Saker jag gjort som jag är stolt över och som visar att jag faktiskt gjort framsteg;
1. Haft en inflyttningsfest. Och det här kanske låter helt sjukt konstigt för vissa. Liksom, är det jobbigt att ha en fest? Det är jävligt jobbigt. Jag hade sån fruktansvärd ångest dagarna innan och på dagen D. Jag tänkte att det skulle bli otroligt jobbigt med massor av pinsamma tystnader etc. Det blev i och försig lite tyst ibland men det löste sig allt eftersom tiden gick och folk fick i sig lite alkohol. Jag tycker ändå det var en lyckad kväll. 

2. Bjöd alla som jag ville bjuda på inflyttningsfesten trots att vi kanske inte är sådär jättenära vänner. Jag är glad att många av dem kom. 

3. Jag åkte iväg på en förfest där jag bara kände en person. Det visade sig att på denna förfest var det endast killar. Och jag. Det var helt galet roligt. Har nog aldrig varit på en förfest med så trevliga människor och så bra stämning. Väldigt roligt. Det kom en tjej tillslut också. Så helt ensam var jag inte. 

.. Nu kom jag inte på något mer. Konstigt kan man tycka att allt innehöll någon form av fest och alkohol. Men whatever, man måste börja någonstans. 

-

Jag är sjuk också. Jag HATAR att va sjuk. Det är svindrygt. Jag är så fruktansvärt uttråkad. Bläää. 

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den extrema förseningen med del 3. Jag har flyttat och med det uppstod det problem. Massor av problem. Skit-T3 kan vi kalla dem, vägrade hjälpa för att få igång internet. Det var fel på MIN router, det var fel på MIN jävla sladd och det var fel på routern igen osv osv osv. Tills Far Rar dampade sönder och skrämde livet ur dem och de kom hit en tekniker och fixade skiten. Vi kan ju säga så mycket som att det var fel hos dem! Jag tänker kräva en gratis månad. Typ.

-

Anyway. Del 3 som jag har haft planerad hur länge som helst lyder: Bakslag!

Jag jobbar ju som sagt mest på det här med att sluta bli pionröd och "Om jag har bestämt mig för att inte bli röd så BLIR jag inte röd" tänket funkar nästan i alla situationer nu. Jag är ISKALL. RIktigt stolt över mig själv. Meeeeen hittills har jag haft lite väl många bakslag. Inte okej. Som till exempel när jag var på middag med min kusin och hennes vänner när de hade ett stopp i Umeå under deras Sverigeresa och jag hade inte sagt så många ord under middagen när min kusin plötsligt slänger in att jag borde berätta om min dröm jag hade haft. Klart jag kunde, den var relevant i samtalsämnet. Men JÄVLAR vad röd jag blev. Av ingen som helst anledning. Varför? Varför? Varför? Kan någon svara mig det? Sjukligt irriterande och pinsamt. Blääää. Har haft flera gånger på jobbet nu också då jag blivit onödigt röd och det är bara så fruktansvärt irriterande. Men jag tänker inte ge upp. Jag SKA sluta bli röd. 

Jag har också fått kämpa riktigt hårt med besserwisser skiten jag håller på med. Helst när det kommer till att rätta folk. Jag har dock ett bra jobb där jag får höra många konstiga uttal etc och då får träna på att hålla käft. Men om det är något jag måste tänka på så är det att sluta låta så förbannat nedlåtande när jag rättar folk. Jag säger ju för fan lika ofta fel som alla andra. Nu får det va slut på sånt trams. 

 

 

Tack vilka fina kommentarer! Det värmde

-

Så nu har jag alltså levt med min nya växa-som-person-utmaning i tre hela dagar. Det jag kommit längst med är att inte bli pionröd. Det är lite Lotta på Bråkmakargatan-tänk över min taktik där. "Om jag har bestämt mig för att inte ta den, så TAR jag den inte" fast "Om jag har bestämt mig för att inte bli röd så BLIR jag inte röd". Jag fick mig en riktig utmaning i tisdags, eller egentligen två riktiga utmaningar då det uppstod två situationer som jag vanligtvis hade blivit extremt röd i. Den första var på jobbet då en EXTREMT snygg kille kom in och liksom borrade fast blicken i mina ögon och frågade en fråga. Jag tänkte "Nu, snart kommer det hetta till så kommer jag stå här som en riktigt fjant med illrött ansikte" men så stålsatte jag mig och spelade iskall och svarade bara enkelt på frågan. Herregud. Vad var det för sak? Gick ju hur fint som helst. Var helt skakis efteråt. Killen var ju tagen från en fucking modellkatalog. Dreggel. 

Situation två kom då jag stod i kassan på Monki och tjejen som jobbade där började snacka om plagget jag köpte och typ att det har gått som smör i solsken och jag kände att fan vad trevlig hon var då, nu ska jag prata tillbaka och inte bara stå här som ett fån och le. Så jag snackade på och tänkte att "Skit nu blir jag snart sådär röd i ansiktet igen" men ICKET. "Om jag har bestämt mig för att inte bli röd så BLIR jag inte röd" är ju en riktig vinnar taktik. Love it. Har trots mina vinster haft lite set-backs men det är sånt man får leva med. Kan ju inte bli av med mina faults redan efter tre dagar. 

-

To be continued.. 

Jag har bestämt mig för att försöka bli mer så som jag vill bli. Eller, jag SKA bli så som jag vill vara. Vara den där personen som JAG vill vara. När jag kom hem från min utlandsvistelse så kände jag mig som en ny människa. Jag var Fanny 2.0 om man så vill. Jag var inte lika blyg, jag visste att jag kunde om jag ville och så vidare. Men så gick tiden och Umeå åt upp mig igen. Jag blev Fanny 1.0 igen. Jag fick tillbaka all min dåliga självkänsla, jag blev återigen extremt blyg och jag började känna mig extremt osäker i alldeles för många situationer. Så imorse när jag skulle börja mitt nya liv med morgonträning så fick jag en uppenbarelse. Or not. Men jag blev fan less på mig själv. Så NU, nu jävlar ska jag ändra mig. Det här har jag dock tänkt flertaligt gånger och inget har skett. Varför? kan man fråga sig. Jag kom då på den briljanta idén att utelämna mig här. Så jag liksom har vittnen och någonstans att skriva ner mina misslyckanden eller framgångar. Vad vet jag. Jag kände att jag bara behövde ett ställe där jag fick lite push ifrån. Även om ingen säger något, så ser jag ju att folk ibland läser. Såååå.. Nu jävlar ska här avslöjas saker om mina innersta tankar. *Host* överdrivning. Jag vill ju fortfarande ha ett privatliv. Men, äsch, ni fattar.

-

Så här kommer då punkterna jag vill förändra:

1. Jag vill sluta bli pionröd varje gång jag blir generad. Jag är ÖVERTYGAD om att det går att träna bort för jag har inte haft så här hela mitt liv. Det är ny jävla skitsak jag har börjat med. Det här med att bli röd i ansikten. WHY? Så här ska slutas upp med det. Hur, undrar ni nu? Jo, jag har en väldigt god vän till mig som sa att hon haft samma problem men jobbat bort det genom att hela tiden göra saker hon visste hon skulle bli generad av men ville göra.. Så hon liksom utsatte sig för jobbiga situationer. Sa saker hon ville säga fast det blev jobbigt. Vad vet jag. Here goes i alla fall. 

2. Sluta bry mig om vad andra tänker om mig. Vem fa-an tänker på mig liksom? Om du inte gillar det du ser så behöver du fan inte titta. Eller nått i den stilen.

3. Sluta vara en besserwisser. Sluta rätta folk när det inte behövs och sluta säga arroganta saker. Det här kan bli svårt. Men jag stör mig själv på den här punkten. Så jag ska sluta.

4. Försöka bli lite mer impulsiv. 

5. Bli mer framåt. Vara den personen jag vet att jag är. Pratglad och obrydd!

-

Vi börjar så. Sen ser vi vad som händer. Tack för att ni läser detta... 

 

Nu är jag officiellt 22 år gammal. Så jag tänkte att jag skulle skriva 22 saker om mig själv. Bara för att få skriva något. Jag är sjukligt skrivsugen! So bear with me..

1. Min favoritfärg är svart. (Tolkas på valfritt sätt)

2. Jag är tokigt intresserad av språk.

3. När jag får bada är jag lycklig. (I hav/sjöar etc)

4. Jag äger alldeles för många skor för att jag ska hinna använda alla.

5. Om jag fick välja en superhjältekraft skulle jag välja teleportering.

6. Jag ÄLSKAR att läsa.

7. Intelligens är sexigt.

8. Lider fortfarande av telefonfobi.

9. Jag tänker för fort för att min mun ska hinna med så ofta stammar jag och snubblar över ord när jag ska berätta något.

10. Jag blir fruktansvärt lätt generad.

11. Att handla mat är bland det tråkigaste jag vet.

12. Att laga mat är bland det tråkigaste jag vet.

13. Att äta mat är bland det bästa jag vet.

14. Om någon bjuder på godis och inte köpt choklad tycker jag oftast att det är fruktansvärt ovärt.

15. Önskar att jag vara superduper bra på något. Jag är istället medioker på det mesta.

16. Jag är jobbigt blyg i nya sammanhang.

17. Älskar att prata med nya människor.. Om dom är mindre blyga än mig det vill säga!

18. Är pinsamt dålig på artighetsfraser - dom blandas ihop av mig och passar oftast inte in i sammanhanget..

19. Att hitta bra ny musik kan göra mig löjligt lycklig.

20. Jag har fruktansvärt lätt att gråta. I glada och ledsna situationer.

21. Jag sitter inne på många väldigt märkliga fobier. 

22. Jag har firat fler födelsedagar utomlands än jag har hemma.

-

Tack och hej! 

Jag var precis ute och sprang i regnet. Helt underbart löparväder! Men, jag har ju som eventuellt skrivit tidigare, problem med mina ögon. Jag har inget synfel, ser lika skarpt som en hök eller vilken fågel som nu passar in i det där ordspråket. Jag är dock otroligt känslig mot ljus och vind. Så nu när jag sprang så rann det konstant tårar ur höger öga. Väldigt irriterande. Eftersom jag varit på stan innan så hade jag såklart mascara på mig.. Ja, vi kan ju säga att en emo hade varit otroligt avundsjuk på min sminkning när jag väl kom hem. Hemskheter. Måste börja komma ihåg att tvätta bort sminket innan jag far ut och tränar. 

-

Ikväll blir det Tisdags-rex för första gången någonsin för mig. Dåligt val av tisdag kan man tycka. Men man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Untz, untz och grejs.

-

 

Så jag gav det ett försök. Det här med power-kvinnor i musikvärlden. Ni vet, Beyonce? Ja, hon är ju relativt känd. Jag lyssnade på hennes skiva, den som heter 4, i ungefär fyra minuter. Det är just och pass en låt. Mmm.. Sen fick det va nog. Det var inte dåligt. Det var inte det. Det var bara inte min genre. Varför jag lyssnade på Beyonce? Jo, det ska jag berätta för er. Det är nämligen så att jag läste ett kort, kort inlägg idag på tumblr, om folk som mig. Som liksom har ganska starka och kanske brutala åsikter vad gäller musik och film och sådant där kulturellt. Och som liksom tycker att sånt där mainstream det är fan inte okej att lyssna på. Eller, jag tycker man får lyssna på precis vad som helst. Men mina åsikter kan ibland framstå som om man är helt pantad om man lyssnar på sånt. Så jag läste alltså ett inlägg där det stod "We've all listened to embarrasing music so stop lying and shut the fuck up, you're no better than the rest of us." Det fick mig i alla fall att tänka på att jag kan framstå som en person som tror att jag är bättre än andra på musik och vad som ska lyssnas på för att man ska vara "cool" inom musikvärlden. Så är det verkligen inte. Jag ÄLSKADE Britney Spears när jag var liten. Totalt grät varje gång hon släppte nya singlar och skivor och ja, jag har fortfarande kvar alla skivorna. Jag lyssnade mycket på Spice Girls också. Och Aqua och sådant där annat som man (jag) inte lyssnar på idag. Jag gillade Simple Plan och Sum 41 och dom där andra fjortispunkbanden som fanns förut, finns fortfarande? Jag vet inte. I alla fall. Det jag vill säga är typ att jag försöker bättra mig. Musik är till för att lyssnas på och man får lyssna på vad fan man vill. Jag bryr mig inte om vad andra lyssnar på och jag lyssnar på det jag tycker är bra för att JAG tycker det är bra. Punkt. 

-

Sen kan jag ju inte påstå att jag hittar all musik helt av mig själv och att jag inte påverkas av vad människor jag umgås med lyssnar på, det kan jag inte. Jag påverkas sjukt mycket av min omgivning. Så, kan avsluta detta übertråkiga inlägg med att säga tack till alla er som någon gång hjälpt mig hitta artister/band som jag idag älskar. Tack!

Jag kollar mejlen ungefär var femte minut. 

Jag vill veta om jag klarat engelskan. 

Väntar på betyg från tre tentor. 

Vet att det är meningslöst att kolla mejlen på helgen men kan inte låta bli.

-

Såg precis en väldigt visuellt vacker film. Vet inte vad jag tyckte om den rent underhållningsmässigt. Jag fick lite ont i magen. Fast den handlade om kärlek.. Kanske slog den lite väl nära hem. Men i alla fall så gillade jag musiken helt enormt mycket. Ofta är det, det som kan avgöra en hel film för mig. Har ni sett It's kind of a funny story? Den är väldigt speciell, men ändå bra, men musiken, den, den är magisk. Gjorde hela filmen för mig. Samma sak med en scen ur Garden State.. När The Shins spelas.. Rysningar varje gång. I alla fall så spelades en kort, kort snutt från Tallest Man on Earths låt The Wild Hunt i filmen jag såg nu. Jag dog lite. Brutalt bra. 

-

Det är något jag skulle kunna jobba som. Musikläggare! Vore grymt. 

 

Jag vet att jag skriver det här ofta.. Det kanske är tjatigt... Jag vet inte.. Men who gives a damn? Det är sommar och det är sol och jag är freakin' HAPPYYYYYYY. 

-

Saker jag gjort idag; 

1. Visat lägenheten för potentiella hyresgäster

2. Solat

3... Ja, nu sitter jag här så det kanske räknas som nr 3?

Anywho, min älskade bästaste vackraste systeryster tog examen igår från Universitetet. Hon är alltså utexaminerad civilekonom. Det ni! Jag är så stolt att jag skulle kunna spricka. Igår var en helt underbar dag med diplomering och middag och det var väldigt väldigt fint gjort alltihopa. Jag hade en klump i halsen konstant och det liksom stockade sig när jag skulle prata och jag hade en tår i ögat hela kvällen. Sen dansade jag, mamma, pappa och systeryster till Riff Raff Ruff när de spelade. Då, då var jag kanske ungefär lika lycklig som systeryster. Jag kunde inte sluta le och vara så där förbannat dumt lycklig över att jag har universums bästa familj. Jag ville gråta men det hade förstört ögonblicket så istället log jag bara fånigt stort. Sen gick jag hem barfota mellan mamma och pappa och vi pratade om hur jävla UNDERBAR vår favorit-Frida är och hur sjukt jävla BRA hon gjort dessa fyra år. Och nu, nu börjar hennes liv på riktigt. 

Jag har haft så väldigt många inlägg på gång sen sist jag skrev.. Men så har annat kommit emellan och jag har totalt glömt bort vad jag skulle skriva. Vet dock att jag hade planerat ett inlägg om hur jobbig en dag kan bli av att man råkar ta på sig en väldigt obekväm BH... Men det slipper ni läsa om. 

-

Imorgon har jag min sista svåra tenta.. På onsdag har jag min sista tenta. Sen har jag förhoppningsvis klarat av hela Engelskakursen utan U:n, vore fett skönt. Har jag sagt att jag klarat Matten? Ifall jag inte gjort det så vet ni nu i alla fall. Klarade alla tentorna och nu hoppas jag på att komma in på ekonomilinjen.. Hatar dock att jag är i en urvalsgrupp.. Känns lite smutsigt typ! Haha

-

Oj, nu lät ju det där sjukt taskigt mot alla andra som också är i urvalsgrupper. Det är fan vanligt. Jag menar bara att jag själv tycker att jag inte borde vara i en urvalsgrupp om jag bara hade varit smartare under gymnasietiden. Jag bryr mig inte om ifall andra är i urvalsgrupper eller ej. Endast egocentriska tankar kring det här, här!

-

 

 

Förlåt om ni inte gillar det här temat jag startat. Men den här videon är rolig för alla. Promise! 

 

Så jag har väl kanske inte varit den som varit den som pratar mycket om politik. Lets face it, jag är inte så jävla insatt i det där så jag vill inte göra bort mig. När jag röstade läste jag på om utbildnings- och migrationspolitiken för att det är sånt jag tycker är viktigt och sen röstade jag utifrån det. Så nu får ni dömma mig hur mycket ni vill. Men det är lite så jag funkar. All cred till folk som orkar läsa på ordentligt och som vet hur saker och ting verkligen fungerar. Men jag vill ändå säga att det finns mycket som kan få mig att koka när jag läser om politik. Det jag syftar på just nu är den sjukt störda politik som finns i USA idag. Fine, fine, USA kanske inte har så mycket att göra med oss som bor här i Sverige men fortfarande. USA är ett land som betyder mycket för hela världen. Så är det bara. Och vad som försigår där i debatter kring pro-life eller pro-choice eller 2nd amendment och gun ownership är TOTALLY FUCKED UP. Nu är jag som sagt inte fullt så insatt som jag kanske borde vara innan jag skriver det här och laddar upp det fullt synligt för vilken människa som helst som får för sig att hitta hit. Men whatever säger jag till det. I min värld är det TOTALLY FUCKED UP att det finns människor som fullt allvarligt tycker att ALLA liv ska räddas, även inkluderat embryon som kommit till av kanske en våldtäkt eller oskyddat sex i en situation där man inte var riktigt kapabel till att göra ett klokt beslut. Dessa människor tycker alltså att ALLA kvinnor som är gravida, oavsett om de vill ha sitt barn eller inte ska MÅSTA föda det för annars är det mord. VA?!?!?!?!?!?!?! Jag kokar över av totalt oförstånd till dessa människors åsikter. Jag ska inte dra ALLA republikaner över en kam, MEN, för att det här ska gå att förstå hur seriöst (stört) det är, så måste jag. Av "The Senate" (alltså högsta huset i USAs regering) så är 43 av 100 senatorer (vad heter det på svenska?) republikaner, och de ökar hela tiden, det här betyder att om 2/3 av alla senatorer skulle rösta FÖR pro-life så skulle varje kvinnas rätt att själv välja försvinna och valet till abort skulle bli olagligt. Det är fan på gränsen. Det här är alltså om ALLA republikaner verkligen va pro-lifers. Det är dom inte. Men alla gånger ett val av president är i full rullning så är republikanernas kandidat pro-lifer. ALLTID. Om denna skulle vinna valet och bli president skulle fler i senaten vara republikaner, alltså pro-lifers, och risken att denna störda lag skulle gå igenom skulle bli ännu större. Jag är fan glad att jag är svensk. 

-

Så till det andra störda. Gun ownership. I the Constitution, det vi kan kalla för USAs "lagbok", finns 10 originala amendments, lagar, om t.ex. mänskliga rättigheter och allmänt sådant som är viktigt för ett land att ha, efter det har 17 amemdments lagt till. Det finns totatl 27, för er som är dåliga på matte. Anyway, en av de tio originella amendments är 2nd amendment där lagen om att få äga vapen tas upp. Det står; "A well regulated militia being necessary to the security of a free state, the right of the people to keep and bear arms shall not be infringed." Den här amendmentet är gammalt. Det skrevs 1791. Det har inte ändrats sen dess. Man får inte ändra amendments, om jag förstått det rätt. Man får dock tolka dem. Så, då tolkas dem. Om och om igen. Republikaner läser det rakt upp och ner, varje människa har rätt att bära vapen. Punkt. Demokrater tolkar lite mer, det står ju faktiskt militia där, betyder inte det att det endast innebär militären? Det borde det göra. Alla jävla vapen som existerar i USA är bara fel. NRA är fel. Läs den här artikeln och kom tillbaka till mig sen och säg ifall människan som skrev är i sitt sinnes fulla bruk? Helt ärligt. Pallar inte. 

-

För jag vill leva, jag vill dö i Norden. 

(Hej nationalistiska Fanny, länge sen sist va?)

Tack muminmamman för dina väl valda ord om mitt tidigare utbrott mot person X (kan vi kalla hen). Jag håller med. Till hundra procent. Ett jävla bra knep det där med att sätta sig själv i den andras skor. Man får perspektiv på saker då, för ofta är det ju så att ens värld endast kretsar kring en själv och man tror alltid att det man själv gör är vad folk kommer ihåg. Så glömmar man att DERAS värld kretsar ju kring DEM. Osv.. Vet inte om ni hängde med där, men jag mår bättre nu. Kanske till och med tänker vara snäll och glad på Universitetet på torsdag. 

-

Ja nu är det ju så här att jag ska flytta till min allra första egna lägenhet snart. Men innan jag kan göra det måste ju den lägenheten jag just nu befinner mig i fyllas av en annan person. Så, om ni få tappra själar som läser denna sega och inte så snabbt uppdaterande blogg känner någon som är i nöd av en lägenhet så hojta till vettja. Det är redan en person som eventuellt ska ha den, men träffade denna hen idag och hen verkade väldigt osäker. Hen sa till och med att hen var osäker. Så.. Ja, ni förstår vad jag försöker säga. Fortfarande ett andrahandskontrakt som bjuds. 32kvm tror jag det är.. Eller 33... Oklart. Fransk balkong. Eftermiddagssol som jag njuter av för fulla muggar just nu. Finns mycket fina saker att säga om denna lägenhet. Jag kan va en jävla bra säljare också om det behövs. Om ni skickar hit en ambivalent person det vill säga. 

-

Äsch, nu ska jag äta något gott hade jag tänkt. 

Ber än en gång om ursäkt för mitt inlägg igår ifall det verkade brutalt. Det är brutalt.

-

Idag är en jävla fantastisk dag! Känner ni inte? Sommaren är på väg och snart är det sommarlov. Jag har tagit sommarlov redan nu så vi får ju se hur i h-vete jag ska klara mina tre sista tentor. Som tur är, är Amerikansk Realia TUSEN gånger roligare än Brittisk Realia. Man har ju lite koll på staterna om vi säger så. Har precis kommit hem från en löprunda då jag hade chili con carne på väg upp hela tiden och motvinden som kändes som om jag hade en elefant på koppel som inte ville samma håll som jag. Ungefär. Mycket trevligt. Jag har i alla fall kommit igång med någon sorts träning. Känns bra! 

-

Det hände dock en pinsam sak idag, eller det hade kunnat vara ENORMT pinsamt men jag hade tur. Hade tvätt-tid idag klockan 10. Tvättade och slängde sen in kläderna i torktumlarna. 15min innan tiden EFTER min tid skulle gå ut kom jag på att jag inte hämtat mina kläder... Alltså 4h senare. Närmare bestämt 3h efter att min tid gått ut. Jag springer ner och öppnar dörren till tvättstugan i tron om att alla mina kläder skulle ligga utspridda på golvet och att någon skulle skrivit en arg lapp. Alla mina kläder ligger i torktumlarna där jag lämnat dem. Jag skyndar mig och samlar ihop dem och när jag går ut kollar jag på tvätt-tidstavlan. Ingen hade tiden efter mig.. TUUUUUUUUUUUUUUR.

-

Snacka om att vara i andra tankar. Jag är mycket i andra tankar nu för tiden. Koncentrationen ligger på minus 100 ungefär och när jag tänker sätta mig och plugga så sätter jag mig och ser en serie istället. Väldigt effektivt sådär! 

 

Okej. . . Så nu tänkte jag skriva ett väldigt ärligt inlägg här, som eventuellt kommer låta väldigt elakt. Inte eventuellt. Det kommer låta elakt. Men snälla hata mig inte. 

-

Ni vet när man lär känna en ny människa? Och det verkar sjukt bra i början. Ni kommer överens och har roligt och det känns liksom som att det här kan vara en riktigt vän? Mm precis. Så sen börjar den här nya bekantskapet att höra av sig väldigt ofta. Säg, tio gånger om dagen. Sen upptäcker man att man själv börjar störa sig väldigt mycket på det. Man hittar på ursäkter så att man inte kan träffas och man, ja, börjar ta längre och längre tid på sig att svara. Försöker göra så att den andra personer typ fattar utan att man ska måsta säga det rakt ut. "Jag vill inte umgås med dig längre!". Lite fegt kanske. Sen så kommer samvetet in och man börjar tycka att, fan vad elak jag är, så hemsk är ju inte den här personen, jag säger ja nästa gång. Så tar det tio minuter så kommer det en fråga om vi inte ska hänga. Okej då. Så ses ni. Och då händer det. Man känner hur allt i hela kroppen bara kryper och man vill verkligen bara därifrån, allt personen säger låter så sjukt jävla irriterande och all empati och mänsklig ödmjukhet man besitter bara rinner ifrån en och man blir den största bitchen på jorden. Vet ni vad jag menar? Det här har hänt mig. Och nu finns det inget jag kan göra. Varje gång jag träffar den här personen så liksom kokar jag. Det gör fysiskt ont att måsta se personen i ögonen och svara på tilltal och bara vara allmänt trevlig. Varför? Jag känner mig så sjukt elak. Sen blir det ju inte mindre jobbigt av att personen i fråga absolut inte fattar någonting alls och tror att jag har pms eller bara är nere. Det enda jag vill är att typ skrika "MEN DET ÄR JU DU DITT JÄVLA PUCKO SOM GÖR ATT JAG ÄR SÅ HÄR OTREVLIG". Jag vill umgås med dom andra som är där och jag vill skratta och trivas men det går inte för personen i fråga är ju där också, och liksom bara är irriterande. I alla avseenden. Fyfan, hatar mig själv när jag blir så här. Varför kan man inte bara vara ärlig? Jag skulle vilja säga; Jag klarar inte av att umgås med dig längre, sluta försök få mig på bättre humör och rör mig för fan inte. Det är okej att du är här för det kan inte jag styra men sluta sprida runt till alla att jag är på dåligt humör när det är du som är orsaken. Jag vaknar varje morgon och är på riktigt bra humör och sen ser jag dig och allt blir bara så jävla jobbigt. Hejdå!

-

Jag förespråkar alltid ärlighet men ibland är det bara så brutalt och så ologiskt att det kanske är snällare att bara låtsas att man är konstant på dåligt humör? Jag vet inte.. Tycker illa om mig själv för det här men jag måste få utlopp någonstans. Förlåt!

 

Just nu har jag verkligen lust att vara social. Typ sitta och prata i timmar om allt och inget. Men jag orkar inte ta tag i det och typ ringa någon. Så istället sitter jag här och det liksom kryper i skinnet på mig för jag vet att jag mycket hellre hade umgåtts med någon än att bara klicka runt på internet. Det är ju förövrigt kanske det absolut tråkigaste som finns. Man hittar aldrig något roligt. Funderar starkt på att ta bort mina facebook-appar och tumblr-appen från mobilen. Då lär jag ju minska min internet-tid med kanske 70%. Sitter otroligt sällan vid datorn. Istället blippar jag runt på mobilen och stör mig på hur litet allting är. Herregud. Det absolut första jag gör när jag vaknar är att kolla instagram och facebook. Hur stört är inte det på en skala? Måste sluta. 

-