Jag borde sova. Jag borde verkligen sova, men jag är torr i halsen, tät i näsan och så är jag inte trött. Jag är sjuk. Jag hatar att vara sjuk. Det är mysigt första dagen för då ligger man och tittar på filmer och dricker té och har det hur skönt som helst. Men sen då blir man bara mer och mer uttråkad. Man tror att man aldrig ska bli frisk och så vet man inte hur sjuk man egentligen är. För man mår så olika, olika tider på dygnet. På morgonen mår man värst, i alla fall jag. Jag har extremt ont i halsen och hostar direkt jag andas in lite för hårt eller för fort och så är jag öm över hela kroppen vilket är ett bevis på feber och så har jag groteskt mycket ont i huvudet och så kan jag inte titta upp, ner eller åt sidorna med ögonen så jag måste titta exakt rakt fram hela tiden annars dör jag av smärta i ögonen. Sen tar jag alvedon och äter något gott så jag slipper vara extra svag av hungern. Så då mår jag lite bättre. Sen börjar jag dricka vatten och prata och halsontet går över lite smått och hostningarna blir mer kontrollerade, febern går ner och jag kan börja titta liter mer runt i ögonen. Så sen vid tre fyra tiden mår jag hur bra som helst. Det enda som känns av är hostningarna, jaha, är jag frisk lr? Vem vet, för så kommer kvällen och näsan täpps igen och hostningarna blir fler och febern känns av igen. WTF? Kan min kropp bestämma sig. Seriöst? Jag vill ha ett riktigt sommarlov med massa härliga dagar och kvällar. Dock tror jag knappast jag att missat något. Vilket är skönt. Men men, det är inte roligt att hosta längre. Jag har träningsvärk i lungorna och det gör ordentligt ont.

Så nu har jag fått klaga av mig lite.