Open är över. Det känns helt galet tomt och helt galet skönt. Jobbade 12 timmar i streck både torsdag och fredag. I lördags jobbade jag på skoC i fem timmar, sen tog jag "ledigt" från open i tre timmar och for dit igen på kvällen för att röja runt med Martina och Linda istället för att göra någon nytta. Idag har jag varit där för att städa, dock fanns det inte alls mycket att städa. Mer bara saker att flytta från ett rum till ett annat. Väldigt nödvändigt! Jag har för första gången jobbat ordentligt under en open-festival. Dock körde jag light-versionen utan alkoholintag!

Kan Winhill/Losehill bara släppa sin skiva på spotify NU.. Jag får dampångest snart. Ogillar sura band som vägrar släppa skivor på spotify. Nästan så de borde bojkottas.. Men det är ju så JÄKLA BRA. Vill gråta!

Här sitter jag och lyssnar på corona-musik och typ diggar det. Det händer sällan mina vänner. Nu var jag ju dock väldigt elak mot corona, men corona är sån här musik för mig. Det är så konstigt det här med radio/corona musik.. Jag kan oftast alla låtar och har hört dem flera gånger, jag tycker oftast inte illa om dem men jag kan i princip aldrig stå för att jag lyssnar på det. Mest för att jag faktiskt inte alls lyssnar på det. Men ibland så slinker det in en och en annan låt från radion. Men intelligensnivån i texterna är oftast så låga att det är det som gör att jag tröttnar. Beatet däremot är oftast störtskönt.

Den här låten, av To Dø, är grym! Eller, originalet är inte grym. Det är Trentemøllers remixade version som gör så att alla hår på hela min kropp ställer sig upp. Texten är också grym, GRYM.

Det tog ju sin lilla tid det där. Att Arcade Fire skulle släppa sina skivor och låtar på spotify. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju. Jag tycker alltid man väntar för länge.

Nu har jag avbrutit mitt pluggande för att skriva det här. Jag har nämligen fått en smärre chock. Lyssnar för tillfället på "Top Lists" på spotify för att jag tänkte att jag kanske skulle försöka hänga med i svängarna hos alla som lyssnar på, ursäkta uttrycket, radiomusik. Jag har ju som skrivet tidigare fastnat i mitt egna lilla träsk. Och det är ju alltid kul, men jag vill inte va en sån som inte kan lyssna på mainstream musik. Så jag anstränger mig och lyssnar på t.ex. Den svenska björnstammen och Flo Rida. Måste dock säga att jag är imponerad att dubstep har lyckats smyga sig in på toplistan. I alla fall, nu tappade jag tråden, min smärre chock var det jag skulle skriva om. Vad hände med "När jag går ner"? Vilket skämt. Jag orkar inte fler sådana där låtar, det finns redan alldeles för många skitkassa låtar om sex. Först kom "Om sanningen ska fram" sen kom "X" och nu den här? Jag kan inte göra annat än skaka på huvudet. Min största chock är hur i h-vete den hamnat på toplistan???

AAAAAAAH hallååå där ute i cybervärlden?? Bara jag som nästan fällde en tår för att Florence + the machine har släppt sin andra skiva. Helt. Underbart. Kan. Inte. Andas. Ni som inte vet vem det är = smisk, sen kolla upp!

Ledig idag från Nolia. Den dagen då mina farföräldrar bestämde sig för att ta sig en tripp dit. Taskigt.. Har inte träffat dem på ett ganska bra tag nu.

Lycka, det är när en artist släppt ett nytt album. Sitter och myser i soffan nu till Bon Ivers nya skiva. Aaah, ni förstår inte hur galet bra det är.

Hur många här har inte önskat att de hade kunnat ha bakgrundsmusik till vissa situationer i deras liv? Eller undrat varför i h-vete man inte hade en boombox med högsta volym på när man skulle göra det där jobbiga? Ni vet, så man blev taggad. Hur många här tränar med musik i öronen? Många gissar jag på. Jag med! Alltid. Och det är väldigt olika, om jag ska styrketräna på ett gym har jag alltid Metallica eller Mötley Crüe på högsta volym i öronen bara för att jag känner mig mer taggad och ilsken då, vilket gör att jag orkar lyfta den där tunga jävla stången högt över öronen! Yeay me. När jag springer ett långt pass, typ milen långt, då lyssnar jag oftast på något glatt och upplyftande. Typ Håkan Hellström. Då kan jag sjunga med och inte tänka på att mitt högra ben känns tyngre än det vänstra. Det jag vill säga är, varför har man inte bara på musik i öronen jämt. Ungefär så här;

Jag har åkt på bihåleinflammation, igen. Snart kommer jag kallas för näs-barnet. Ni vet när man får en sjukdom ofta. Då kallas man för typ öron-barn.. men jag fick bli näs-barn. Kanske är en bieffekt från när jag simmade. Fått i mig alldeles för mycket klor för att det ska kunna sluta bra. Ligger något i det tror jag. Det konstiga är att snoret liksom har fastnat i bihålorna nu. Så jag är knappt tät, det bara värker som tusan. Kuligt värre. Febern ligger och gnor i mig också, den väntar säkert ut det perfekta tillfället att slå till. Typ lördag. Vore ju underbart. Fast det är ju bara onsdag idag så jag ska inte panika än. Men kanske på fredag om jag är lika dålig då. Men jag har hämtat min vän nasonex från apoteket. Gamla bettan!! Vi är goa vänner vi. Egentligen inte för nasonex fungerar bara ibland, typ mot bihåleinflammation men inte ens lite för pollenallergi. Jaja, tur att allergin inte slagit till än.

Iiiisch. Nu har spotify gjort en färdig lista med lugna låtar och så på reklamen för spellistan spelar dom snuttar av två av låtarna och gissa vilken som är först om inte Hallelujah med Jeff Buckley. Krääääääääk. Är det någon låt jag verkligen inte tål längre så är det den jävla låten. ALLA som tror att de kan sjunga sjunger den, ALLA som kan sjunga sjunger den och ALLA som är deprimerade lyssnar på den. Det värsta är att den är så jävla fin. Önskar att det hade kunnat vara en indielåt som inte ALLA lyssnade på så att jag kunde få njuta av den med. Men icket! Jag får vara glad att jag har Radical Face. Och det ska jag säga er att det är jag, jävligt glad. På senaste tiden har jag lyssnat mycket på lugn musik, vilket är ovanligt. Jag gillar mer pop och rock. Men det har blivit extremt mycket soul och alternativ indie nu. Jag tackar bloggGuden för det.

Läs och häpnas mina läsare, igår var jag, Fanny Stenlund, på INNEBANDY. IBK Dalen mot Umeå City, japp. Där satt jag på rad ett och typ, tyckte det var roligt. Att man gör framsteg ibland!!!! Mest gjorde jag det för att vara social med familjen men sen visade det ju sig att vara riktigt underhållande också, för att inte tala om allt ögongodis!!!

Gåshud över heeeeeela kroppen och världens myskänsla i magen!!! Bon Iver är min nya musikGud. Ingen kommer ju dock gå om Håkan men nog är det nära ibland med Bon Iver, jag gråter nästan, så bra är det.

Jag är överlycklig just nu.. Robyn har släppt två nya singlar på spotify, GUD vad jag har längtat!!!! Och jag längtade inte förgäves, shiiiiet vad bra de är.

Jag ser på melodifestivalen, japp, ingen lögn! Jag brukar faktiskt inte se detta, men jag kunde ju ej missa Björn Gustafsson comeback under favoritkillen Salems låt. Gosh, jag får lust att bara rufsa håret på Salem, sötare får man ju leta efter. Åh snart får jag se honom live dessutom, igen!! Hoppas han drar med sig Gustafsson, tveksamt, men det vore ju klockrent.

Jag ler.