Det finns en fara med att aldrig hitta vägen
Det finns nåt vackert med att vandra den ändå

Nu längtar jag till skolan är över. Tills jag slipper känna stressen och pressen över till exempel projekt arbetet. Det har följt med en enda sedan trean började. Men jag längtar inte till friheten, till alla valmöjligheter. Jag känner pressen i att veta vad jag vill göra och vart jag vill. Känns som om det finns alldeles för många arbeten och utbildningar att välja på för att verkligen hitta något som jag vill göra. Sen som min mamma alltid säger "det finns aldrig något man kommer vilja göra hela livet" och jag tror till viss del att jag håller med. Men sen finns det ju också människor som i princip aldrig ledsnar på det de gör, jag avundas dem. Just nu skulle jag vilja jobba med något av följande;

Event
Musik
Fotografi
Film

Inget av dessa har jag inte ens en grund till. Kul liv!

Nej det jag ska satsa på innan jag helt bestämmer mig är att se världen. Och ja, den jävla klyschan som i princip lämnar varenda students mun säger även jag! Men helt ärligt, jag vill se och försöka hitta ett ställe där jag vill leva. Men tryggheten man känner i Sverige kommer nog aldrig förändras, så det blir säkert Sverige tillslut i alla fall, hur tråkigt det än låter.