Jag gjorde ett riktigt mesigt försök till att designa om bloggen vilket resulterade i att jag lösenordsskyddade bloggen och gjorde en ny bakgrund på PS och sen gav jag upp.. lät bloggen vara lösenordsskyddad i några dagar, vet ej hur många, och tog sedan bort det för att skriva det här patetiska inlägget. I alla fall så har vårt vardagsrum fått ny belysning och det ser mycket lyxigare ut än vad det redan gjorde. I och försäg gjorde den här ombelysningen att jag vaknade klockan kvart i åtta imorse och kunde inte somna om för elektrikern borrade. Så det gör nu att jag sitter i soffan och kan knappt hålla ögonen öppna, så felstavningar beror på för långa blinkningar!! Eller för snabba fingrar. Ibland får jag typ för mig att jag kan skriva i ultrarapid fart, så då bara "svischar" mina fingrar över tangenterna, det jag dock inte märker då är att vartannat ord är felstavat så då måste jag ju sudda och skriva om, vilket tar längre tid än om jag bara kunde komma ner på jorden och förstå att jag inte alls kan skriva i ultrarapid fart utan i normal-mänsklig-fart. Fast, jag skriver ju snabbast i familjen, vilket bara pekar på vilken otrolig datanörd jag är, vilket jag får höra ungefär femton gånger per vecka, ibland per dag. Fast jag tycker ju själv att jag börjar ta mig ur denna datanördighet mer och mer, helst på lov. Jag sitter ju knappt vid datorn. Hahah, vilken lögn. Jag sitter vid datorn hela jävla tiden ju, fast, jag är inte social på face eller msn, utan jag sitter och ser på serier. Mm så mycket bättre och mer värt än att vara social, jag vet ju ändå att Ernst kommer ringa förr eller senare. Nej, det här är ingen pik till att du ska sluta ringa, jag gillar när du ringer, det påminner mig om mina telefondagar. De där dagarna då man faktiskt använde telefonen för att ringa och inte för att skriva sms. Och så slipper vi ju missförstånd och andra jobbigheter som lätt uppstår vid smsskrivning. Idag spenderade jag pengar på stan med älskade systeryster. Det är livsfarligt att gå på stan med henne, eller med mamma. Då hittar jag alltid massor av saker, och de säger alltid, "ååh vad fiin, du måste köpa den" och jag bara "såklart" och så slänger jag glatt fram visa-kortet till kassörskan. "500kr blir det då, tack".. Fast, jag ångrar inget av mina köp, inget på hela denna vecka. Jag har köpt massor av saker, en helt ny garderob med andra ord. Är säkert pank, men jag jobbar ju, så pengarna kommer så småningom tillbaka.