Ja, alla vet redan det här men, jag är läskigt beroende av kaffe. Det var inte tänkt att det skulle bli så här, fast det förvånar mig samtidigt inte att jag är så fast nu. Jag kommer ihåg när jag var liten på helgerna när mamma satt med sin fina kopp och drack rykande varmt extremt goluktande kaffe och jag blev helt vattnig i munnen. Det såg så gott ut, den beiga färgen och mysigheten av att hålla i en varm kopp. Mitt beroende började ju redan då, när jag inte ens fick smaka. Men så någon gång vid kanske tio års ålder fick jag smaka, och oj så konstigt det smakade. Inte alls så som jag trodde att det skulle smaka men fortfarande inte äckligt. Men jag fortsatte några år till med att bara sukta efter kaffet. Så en dag blev jag tretton och jag kände mig vuxen nog att börja dricka kaffe på riktigt. Så på helgerna satt jag äntligen själv där med en kopp. Då drack jag nog bara för att det luktar så gott och såklart, mysigheten av att hålla i koppen. Men så gick åren och jag tror att det seriösa beroendet började i ettan på gymnasiet. För nu fick jag helt plötsligt möjligheten att dricka kaffe efter luncherna på restaurangerna. Mm-mm-mmmm vad gott det var. Jag drack och jag drack tills jag en morgon vaknade av mitt sug efter kaffet. Resten är dagar av abstinens eller allt ifrån abstinens. Men jag ska vara glad att mitt beroende inte är rökning, snusning eller alkohol..



Just give me one more cup of coffee