I alla fall så drömde jag att jag var höggravid och var på en sån där graviditetskoll och min gynekolog eller barnmorska eller vad det nu var sa att jag kunde ju faktiskt göra abort om jag ville, och det här kanske inte alls hade varit konstigt om det nu varit så att jag inte var så jäkla höggravid som jag faktiskt var i drömmen, men jag sa bara "Nej men jag vill behålla barnet, sen skulle det ju kännas lite väl dumt att döda det nu när jag ändå ska ha det om två dagar". Så jag behöll barnet och så kom förlossningsdagen och jag var skitnervös och jag trodde det skulle göra jätteont, men nej nej, det tog 7 minuter och sen hade jag krystat ut en liten pojke. Grejen är den att jag som inte födde han utan han bara var där efter 7 minuter. Sjukt snabb förlossning med andra ord. I alla fall så sa jag att han hette något hela tiden, kommer ej ihåg namnet. Tills en dag då jag fick fetångest och ba "Nej men han ska ju heta Nils, han MÅSTE ju heta Nils.. Varför har jag kallat han ..... för när han heter Nils?" Det här var sjukt random och jag mådde verkligen psykiskt dåligt i drömmen. Men för att göra drömmen ännu konstigare så kommer min mamma och ba "Men jag ska kalla honom Lucas" liksom out of nowhere. Jag var helt okej med det eftersom Lucas också är ett fint namn. Så jag hade alltså en liten Nils som även kallades Lucas som jag tog hand om i drömmen och allt var skitbra och han var en fin liten pojke. Men jag var nog ingen bra mamma för jag lämnade honom på jättekonstiga ställen hela tiden. Jag la honom i trappen när jag skulle fika och så började han gråta och jag gick och hämtade honom, MITT i trappen, asrandom, och sen slutade han gråta när jag hämtade honom så jag la honom bara på bordet och fortsatte fika. Ja och sen var drömmen slut för då ringde det i verkligheten och jag vaknade.