Jag önskar att jag kunde skriva sanningen, verkligen sanningen om vad jag tänker hela tiden. Men jag gör det inte för då skulle jag upptäcka, svart på vitt, hur jävla nere jag egentligen är. Så jag tänker istället att jag endast skriver när jag är på bra humör och när jag kan skriva om något roligt för då när jag tittar tillbaka så verkar det ju som om jag alltid är glad. Men missförstå mig inte nu, jag är oftast glad, på dagarna och när jag gör saker. Men det finns ju kvällar också och timmar då man inte gör något. Då när man har som mest tid på sig att tänka, det är då jag mår skit. Men jag tycker inte synd om mig själv, inte ofta i alla fall. För det tjänar ju ingenting till, om det är något som är piss så är det ju oftast mitt eget fel. Senaste tiden har det faktiskt varit riktigt bra, jag har utfört saker som borde göras. Vuxna saker. Saker som tar mitt liv lite längre mot framtiden. Dit jag vill komma. Det känns så jävla bra. Jag känner mig beslutsam, ovanlig känsla. Så jävla skönt. Klapp på axeln.