Jag är ju mentalt instabil. Ja jag vet, har skrivit det miljoner gånger på bloggen men seriöst, när ska ni fatta att det här är ett rop på hjälp? Idag när jag cyklade hem från jobbet ser jag en mamma gå och bära sin unge. Hon gick väldigt nära räcket på bron och hade således älven nedanför sig. Jag måste tillägga att hon bar ungen väldigt högt upp och inte direkt tryckt mot kroppen. Lite lejonkungskänsla över det hela. Ungen kanske hade skitit ner sig eller något... I alla fall, när jag ser dem så får jag en bild i huvudet att det är jag som bär ungen och att jag efter några steg kastar ungen över räcket och ner i älven. Helt obrytt!!?!?!?! Varför har jag sånna här tankar?