Det är inte okej hur länge jag ignorerat min blogg. Jag har velat skriva, så väldigt väldigt mycket, men det har bara inte blivit av. Känns som om min tid inte räcker till. Inte till bloggen. Onödiga lilla bloggen. I verkligheten har jag haft otroligt mycket tid till bloggen, nästan för mycket. Ni vet, då man har så mycket tid att det till slut inte blir något av det. Man bara sitter på en stol och stirrar på väggen - i mitt fall sitter i en säng och stirrar på dataskärmen. Jag har layoutat och layoutat dagarna i ända. Sen har jag jobbat och jobbat och tränat ibland. Men nu blev det ju inte riktigt sanning den här gången heller. Det jag verkligen lagt tid på, det är musikhjälpen. Jag har skrattat och jag har gråtit ikapp med Kodjo, Jason och Gina. Underbara älskade musikhjälpen. Nu är det slut. Känns nog nästan lika vemodigt för mig som det gör för Jason och alla. De få timmar jag inte lyssnat har jag istället gått runt och haft abstinens-skakningar och pratat mentalt instabilt för mig själv om roliga stunder i programmet. Mest har jag faktiskt lyssnat även om valmöjligheten att se fanns. Radio är underskattat. Pratet i radio är underskattat. Musiken däremot kan de ju dumpa helt och hållet. I och försäg är ju musikhjälpen femhundramiljonertriljoner bättre än alla andra program på att spela bra låtar, så jag har stått ut. Idag är första gången på sex dagar som jag öppnar spotify. Saknade spotify.