Kärlekens tunga
Igår på väg hem ifrån hockeymatchen lyssnade jag på Death cab for cutie för första gången på ett tag nu. Jag fick gåshud över hela kroppen. Jag menar verkligen HELA KROPPEN. Som min nya bloggGud skulle ha skrivit; "De är så magiskt bra att jag bara vill lägg mig ner i fosterställning och gråta".
Varför blir aldrig mina inlägg så bra som jag vill att de ska bli? Varför kan jag aldrig skriva något poetiskt? Vacker? Läskigt? Något? Nej här låter det så här;
"Kära dagbok. Idag vaknade jag klockan elva. Sen åt jag frukost. Sen hjälpte jag mamma städa. Sen hände det inte så mycket mer. Jag skriver mer senare kära dagbok. Hejdå"
Kommentarer
Trackback
