Ni vet, när man hamnar djupt, djupt in i en tanke så liksom "lever" man den samtidigt som man tänker den. Så då brukar ansiktsuttrycken haka på. Så om tanken är kul, så sitter man och ler eller till och med börjar skratta. Eller om den är tråkig så ser man ledsen ut. Sen om man verkligen inte tänker på vad man gör, ja då börjar man mima det som i tanken sägs. Eller ännu värre, prata högt. Det har dock hittills aldrig hänt. Jag kanske skulle varit lite mer tydligen där i början.. det här gäller alla mina tankar! Oavsett hur djupt inne jag är i den. Det här kan alltså orsaka mycket pinsamma situationer. Många som inte känner mig som ser mig på en daglig basis, kanske på en buss eller cyklandes, kan nog inte helt omöjligt misstänka schizofreni.

-