Dream, dream, dreaming
Det har talats mycket om drömmar här hemma den senaste tiden. REM-drömmar. Inte framtidsdrömmar eller dagdrömmar. Jag och Far rar har stått för underhållningen eftersom vi är de enda som kommit ihåg drömmarna. Mina har varit konstiga och osammanhängande feberdrömmar. Jag har inte haft feber, men de har varit lika konstiga som de brukar vara under febernätter.
-
Fredagsnatt;
Drömmen börjar i ett klassrum. Mina klasskamrater består av en salig blandning mellan gamla klasskamrater från musikklassen och lågstadieklassen. Vår lärare var min arbetskamrat från Sko centrum. Jag kommer inte ihåg vad vi hade för lektion men helt plötsligt ställer sig en av tjejerna i klassen upp och bara kräks mitt på golvet. (Kräk och annat äckligt är ofta med i mina drömmar, kanske för att mitt undermedvetna försöker få mig att tycka det är mindre äckligt. Det funkar inte kan jag ju meddela.) Efter det så får vi sluta för, lets face it, det är jävligt äckligt med kräk på golvet. Så då ska Nina skjutsa hem mig från skolan. Det är ingen bil, ingen moped och ingen cykel hon ska skjutsa mig med, utan en båt. En riktigt fet Yacht var det som vi åkte på, på vägen. Helt normalt. Kan meddela att det var högsommar i drömmen och vi satt på lädersäten. Ni kan ju dra en egen slutsats av vad för kroppsvätskor som flödade. Väl hemma hos Nina stod min cykel och väntade på mig. Så när jag låser upp min cykel börjar Nina skjuta båten mot baksidan av deras hus. Jag frågar om hon vill ha hjälp för det ser förbannat tungt ut. Svaret jag får; "Nej men man måste göra det själv för det är så svårt att styra". Jaha ja men då ska jag inte hjälpa. Helt normalt. Jag säger tack för skjutsen och cyklar iväg. Längst ut på Ninas gata bor en gammal simmares föräldrar. När jag kommer cyklandes frågar mamman mig om jag vet ifall Magnus Uggla slutat simma än. Jo, men det har han nog, svarar jag helt normalt.
-
Sen fortsätter drömmen men det blir lite för privat för att jag skulle vilja fortsätta skriva om den.
-
Lördagsnatt;
Drömmen börjar med att jag piercar mig i tungan. Det gör jävligt ont och blir infekterat på en gång. Jag måste alltså gå runt med öppen mun och försöka prata utan att röra tungan. (Galet svårt, ni kan prova.) Samtidigt som jag väntade på att min piercing skulle läka så var det något evenemang nere på stan som ungefär hela Umeå var på. Det var mestadels nere på kajen där förövrigt ett nyrenoverat och fräschare Umelagun plötsligt befann sig. Jag var där med en kompis, kommer inte ihåg vem denne var men det spelar ändå ingen roll. Tror inte personen spelade så stor roll i drömmen. Jag gick mest runt med öppen mun och ont i tungan. Och längtade efter att få slänga mig i älven. Vilket jag tillslut gjorde också efter att en random kille utmanade mig till det. Så jag sprang och hoppade i. Jag har alltid undrat hur strömt det verkligen är i älven, så jag var väldigt spänd på hur det skulle va. Jag landade i en väldigt behaglig vattentemperatur men strömmen var hur stark som helst så jag åkte med i vad som i drömmen var 200m innan jag orkade försöka komma upp till ytan. Jag hade ingen panik eller så utan jag hade mer åkt med i strömmen bara för att. Sen efter vi hade badat i älven ett tag satte vi oss och trånade efter att få åka vattenrutschkanorna som fanns på Umelagun. När vi gjorde detta glömde jag bort att jag hade en infekterad piercing i munnen och helt plötsligt hade pluppen försvunnit in i såret. Så jag var tvungen att trycka ut den igen. Det här gjorde så ont att jag nästan svimmade. Sen vaknade jag med universums torraste mun och en panik över att jag verkligen skulle ha piercat på tungan!
-
Kommentarer
Postat av: T
Åh fy fan det där med tungan x) och kräket med för den delen.
Trackback