The doctor in me

Jag har en ven eller någon stor jävla artär i min ljumske som lever sitt eget liv. Ibland harmoniskt med resten av kroppen, ej märkbar. Men ibland då får den damp och börjar rycka och pumpa eller vad nu den gör, märkbart. Väldigt obehagligt. Man kan lägga handen utanpå kläder och känna den som ett barn som sparkar. Man kan lägga handen innanför kläderna också men eftersom det är vid min ljumske så kändes det lite väl intimt.
-
Idag kom min granne förbi, ni vet han jag skrivit om tidigare. Jag är faktiskt lite rädd för honom. Vet inte om jag nämnt det tidigare men jag upptäckte det kanske först idag. Att jag faktiskt var det, rädd för honom. Han knackade på när jag var ensam hemma, faktiskt alldeles nyss. Jag brukar alltid kolla i fönstret innan vem det är men nu kom jag från ett annat håll och ja då skulle det bli så märkbart ifall jag rusade till fönstret och kika så jag tog mod till mig och öppnade dörren utan att veta vem det var. Så stod han där. Och var läskig. Han ville låna vår cykelpump. Jag hämtade cykelpumpen utan frågor för han lånar våran minst en gång var tredje månad. Så när jag rotar runt inne i förrådet så säger han "Ja, alltså jag har ju en egen pump men jag har tappat bort den, så kom jag att tänka på att ni ägde en så jag tänkte jag skulle få låna den tvärt". Jag säger bara att det går bra. Jag vet ju hur det egentligen ligger till. Han äger ingen pump, och det har han aldrig gjort heller. Inte på tio år i alla fall.
-
Sådär.. Typ Jack Nicholson i The shining. Rubbad...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0