När jag var liten, sisådär en sex år, så blev jag biten av grannens hund. Det här är alltså hunden jag tidigare dag umgåtts med (om man nu kan umgås med en hund) och då var den hur gullig som helst. Nästa dag när jag skulle gå och hälsa så börjar hon morra extremt mycket när jag är ganska nära, så jag vänder mig om och ska precis börja springa eftersom jag blev så förbannat rädd, men då hoppar hon på mig, fäller mig så jag ramlar och hugger sen tag i min vad. Som tur var, var hunden kopplad så jag sparkade till henne och sprang därifrån. I och med den händelsen är jag förevigt livrädd för hundar. Varför jag skriver om det här? Jag pratade med en kollega idag på jobbet om saker vi är rädda för. Hon berättade att hon var ganska rädd för hundar och varför. Hon har blivit biten två gånger, rejält biten. Ena gången gick hon in i ett rum hos en kompis för att hämta en dator och så var hunden där och högg henne i benet. Den andra gången var hon höggravid och ute och gick när hon stötte på en bekant. När de skulle hälsa så anfaller dennes hund henne och biter henne i underarmen och klöser henne över hela magen. Den här kvinnan är alltså nu bara ganska rädd för hundar. GANSKA rädd. Inte mycket rädd utan bara lite. Jag själv, som blivit biten betydligt mindre allvarligt än henne är alltså livrädd. Det är helt sjukt hur "samma" händelse kan påverka oss olika. Men vi kom i alla fall fram till att det nästan inte finns något läskigare än när okopplade hundar kommer springandes mot en. Det spelar för fan ingen roll att den är ofarlig som varenda jävel som äger en okopplad hund alltid skriker åt en när de ser att man blir rädd. Gah, jag kan bli tokig på sånt där. Koppla hunden om du vet med dig att den gärna springer fram till folk för att hälsa. Alla människor älskar inte hundar. Förlåt alla som äger hund nu men jag ber er, det är fan skitläskigt!!!