Jag har inte riktigt varit ärlig här på bloggen den senaste tiden, inte för att jag någonsin är ärlig, men jag menar att jag inte skrivit rakt ut vad jag hållit på med under de senaste 2,5 månaderna. I slutet av november sökte jag jobb hos fritidsresor som reseledare, närmare bestämt guide. Jag hade verkligen jobbat hårt på mitt personliga brev eftersom det oftast är det man faller på så jag var sjukt nöjd när jag skickade in det.
-
Efter ungefär två veckor fick jag svar att jag tagit mig vidare i uttagningen. Det innebar att jag skulle svara på frågor om hur jag är som person i ett personlighetstest som gjordes över internet. Detta prov var inte tidsatt men bestod av helt sjuka scenarior som var irriterande svåra att svara på. Fick mig några skratt så det var ändå väldigt roligt. Sen tror jag det tog kanske en vecka tills jag fick svar att jag tagit mig vidare ännu en gång. Vilket än en gång innebar ett personlighetstest, fast den här gången på engelska och tidsatt. Man hade 30min att svara på 120 frågor. Så ni kan ju räkna ut själva ungefär hur många sekunder man hade på sig per fråga. Det tål att berättas att det var riktigt svår och facklig engelska. Måste tillägga att det kändes som jag tagit mig igenom ett riktigt mördarpass efter det här, min puls låg på 200slag/min.. Ungefär.
-
Sen tog det nog upp emot en månad tills de hörde av sig igen, då var det dags för en telefonintervju. Jag som har sådan extrem telefonfobi hade panik. Men jag tog mod till mig och ringde upp. Måste säga att jag var sådär lagom skakis de första frågorna. Den här gången var det mer om skolan och om jobb osv. Vi pratade i tio minuter på svenska och i tio minuter på engelska. Chocken när kvinnan på andra sidan helt plötsligt pratade engelska, men jag fann mig ändå hyffsat fort. Hon hade ju faktiskt förvarnat. När det var över var jag dock helt övertygad om att jag skulle få ett nej. Men, bara fyra dagar senare fick jag svar om att jag skulle få komma på rekryteringsdag. Nu kan jag tillägga att jag vid den här tidpunkten började fundera starkt på om påfrestningen från hela den här rekrytering ändå inte var för jobbig för att fortsätta med. Jag gick konstant runt och var nervös och jag kunde inte koncentrera mig på något! Men hade jag kommit så långt som till en rekryteringsdag så var jag ju banne mig tvungen att åka ner till Stockholm.
-
Så, jag åkte dit. Skulle vara på huvudkontoret 09:30, jag kom inspringades i ett rum fullt av andra sökande 09:29. Lagomt svettig och nervös satte jag mig ned på min stol. Sen började dagen som jag inte kan kalla för annat än ren utmaning. Efter att ha pratat engelska inför allihopa, haft två grupparbeten och gjort en intervju på ca 30min så var jag så galet trött. Hade spänningshuvudvärk och ont i leder. Men jag hade också haft riktigt, riktigt roligt. Fått träffa underbara människor och vekligen fått känna suget efter att få fara iväg och jobba med alla andra glada. Nu började väntandet..
-
Den 13/2 fick jag besked. Jag fick jobbet, ingenting stort sådär, bara att lilla jag fick ett jobb som 1600 pers sökt.
Ber om ursäkt för ett långt inlägg, men kändes som om det var på tiden att jag slutade skriva i koder...
