Take it out on me
Igår åt jag middag hemma hos systeryster och Emelie. Vi lyssnade på p3 för spotify funkade inte men det gjorde inget för p3 ägde sönder. Sen idag när jag skulle lägga in ungefär alla låtar som spelats så sög dom. Typ alla låtar som spelats. Vad hände där?
-
Annars så såg vi på P.S i love you för kanske femte gången och åt B&J glass i mängder. Sen for jag hem vid halv ett och var mörkrädd och ensam. Fyfan för att vara mörkrädd. Min hjärna är kanske den mest ologiska i världshistorien. Det går inte att inte vara rädd. Lyssnade på James Blake och försökte att inte tänka på att en mördare var påväg in i huset för att skjuta ihjäl mig. Av någon anledning är jag mer rädd för att bli skjuten än för att bli t.ex. våldtagen eller misshandlad. När jag slutat vara rädd för mördare så blir jag rädd för the grudge-tjejen eller något annat overkligt som jag sett i någon skräckis jag blivit tvingad att se. Det där var en lögn, jag blir aldrig tvingad att se. Jag vill se, sen ångrar jag mig alltid i ungefär tre månader för att jag inte kan sova. Jag är ju för tusan 20 år. Borde sluta vara rädd.
-
Kommentarer
Trackback
