And i would still be on my feet
Jag är rätt övertygad om att jag snart kommer byta modersmål. Äsch - sånt kan man ju inte byta. Men jag kommer byta mitt förstaspråk. Engelska. Jag lever i engelskan nu för tiden. Man kan säga att det är lite av en side-effect av att jag läser ett helt program på engelska på universitetet. De första orden som ploppar upp i huvudet nu för tiden är nästan jämt engelska. Vi pratar svengelska när vi pratar med varandra, vi kursare. Heter det kursare? Eller säger man klasskompisar även på uni? Det låter väldigt låg-mellanstadieaktigt måste jag säga. Vill nog hellre säga kursare, eller fellow students, allra helst faktiskt. Blir mindfucked av mig själv.
-
Första tentan är skriven. Nu är vi igång på riktigt!
-
Är hur pigg som helst för övrigt. Vet inte alls vad jag ska hitta på nu för att bli trött. Vill ju inte va vaken hela natten. Vill somna snart så jag vaknar relativt tidigt imorgon så jag kan ta vara på dagen. Det vill jag. Meeen. Vi får se hur det går med det.
Lets last a year
Klockan är 21.00 och jag ligger redan i sängen redo för en god natts sömn.
Imorgon har jag min första tenta! Jag är milt sagt nervös. Det känns bra och sådär. Men det är något med det där att man ska kunna en bok på 600 sidor som gör att man har en liten klump i magen ändå. Det är mycket som man kan missa. När man liksom själv måste känna att, jo, det här kan va viktigt, eller, det här är nog onödigt. Men man kan inte göra mer än chansa och hoppas på det bästa.
-