-

Idag hörde min volontärchef av sig och hade massa jobb åt mig. Jag är så lycklig, för det involverar extremt planering. Lycka.

-

Nej nu ska jag vara en äkta norrlänning och fara och åka längdskidor.

Vill ni veta en sak? Ja, klart ni vill. Far rar var i Finland för en vecka sen, ungefär, och där köpte han en klocka som inte finns i Sverige. Den är galet tjock och så har den massa olika "fönster". En med en vanlig urtavla, en med årtalet, en med dagen och en med om det är förmiddag eller eftermiddag. Ganska hypad. Jag märkte, andra dagen vi hade klockan, att den lever om som en borrmaskin varje gång den slår om från förmiddag till eftermiddag. Jag höll bokstavligt talat på att skita ner mig. Allt blod försvann från kroppen och jag satt blixt stilla i flera sekunder för jag trodde någon skulle komma och mörda mig. Smart Fanny, mycket smart. Nu vet jag i alla fall hur jag fungerar i livshotande situationer. Jag sitter stilla och inväntar döden! Ja så kan man ju också göra. Fan, jag som trodde jag hade blixt snabba reflexer och kunde tänka übersmart under stressade situationer. Äsch.

Det luktade PISS i dom där telefonkioskerna. Gross

Vi är normala. Punkt.

Ingen kommentar!!

Och det ser inte ut såhär;

Jag fäller några tårar av lycka och sen öppnar jag dörren och njuter av värmen.

I alla fall så tänkte jag bara säga att idag, 16 januari 2011 är dagen då jag, den absolut mest okapabla människa på jorden att öppna alla sorters burkar, nagellacksburkar eller allting som har ett lock som måste skruvas upp, lyckades skruva upp två burkar som min mamma inte klarade. Det är nästan så jag måste hamna i en historiabok eller något. Jag var så lycklig, som ett litet barn på julafton!

Idag, 16 januari 2011 var också dagen då jag trodde jag hade fått bröstcancer. Jag märkte nämligen ett underligt blåmärke på bröstet som jag inte haft tidigare. Fick panik, började klämma efter knölar/märka ifall det gjorde ont när jag tryckte på blåmärket. Inget. Nada. Hmm. Hoppade in i duschen, kom ut, torkade mig. Blåmärke borta. Pjuh!!! Det var nog bara färg från garderobslappen jag hade i BHn igår.

I alla fall så hittade jag den här bilden;

Och den påminner så brutalt mycket om en dröm jag hade för typ en månad sen. Ja jag kommer ihåg drömmar så länge! I alla fall så var jag på lite olika ställen hela tiden trots att det i drömmen var samma ställe. Ja, det började i alla fall med en vattenpark som först var i Ö-vik (paradisbadet) men det var lite annorlunda. Till exempel var inomhusbassängen inte alls som den är på riktigt och så var man tvungen att gå igenom en pool för att komma till omklädningsrummet, som förövrigt var i källaren. För att beskriva bättre kanske jag ska vända mig till er som brukar se fångarna på fortet, där finns det nämligen en cell som påminner extremt mycket om gången till omklädningsrummet. I cellen så måste man gå/simma i mörker och jag tror man sitter fast i ett snöre så man vet hur man ska simma. I alla fall, så var det  i min dröm med. Lite taskigt mot de mindre simkunniga, men ett smart sätt att få ungarna att doppa huvudet, tänkte jag i alla fall, (men från simskolan). Ja ja, ska hålla mig till drömmen. Jag gick ut för att vara i utomhuspoolen, som hade ett hopptorn som var, ja vad kan den ha varit? 20m hög. Galet hög i alla fall. Och jag med min icke existerande höjdrädsla blev helt extatisk så jag sprang upp för trapporna och sen när jag väl kom upp så var jag inte längre i Ö-vik, utan det måste ha varit något exotiskt land, typ, Sydafrika. Och det var jävligt varmt. Sen visade det sig att det inte längre var en pool utan självaste havet jag skulle hoppa i. Sen var jag inte ensam längre utan någon annan var där och skulle hoppa med mig men jag kommer inte ihåg vem det var, tyvärr. I alla fall så var det så långt ner att man var tvungen att hoppa med en säkerhetslina, så nu tänker ni, hur i helvete ska man då landa? och då ska jag förklara för er att det gjorde vi inte heller, utan hela hopptornet förvandlades till en linbana, tänk norrbyskär!! så sen begav vi oss och det sög så jävla mycket i magen att jag trodde jag skulle kräkas och så när vi började svänga uppåt igen så var det en rutschbana i vägen så vi åkte rakt in i den, det gjorde inte ont, och sen svängde vi tillbaka igen. Fram och tillbaka, i typ minst en kvart drömde jag alltså att jag åkte fram och tillbaka över Sydafrikas hav och dunkade huvudet i en rutschkana.

Hade ju tänkt att jag själv skulle vara med och pryda headern men jag lyckas aldrig bli rätt på bild så det sket sig det med. Det som är jobbigt nu med nya stilen är att den är så tråkig att jag i princip måste skriva en ny lag på att jag måste ha med minst en bild per inlägg. Och det vet vi ju kära läsare att det är jag inte bra på. Vi får se hur det går.

Kommer ni ihåg inlägget som skrevs för bara någon dag sedan? "I will possess your heart" inlägget? Ah precis. Hur många av er märkte att det var med ett, gnugga ögonen nu för det här är ovanligt, mellanrum mellan första stycket och andra? Herregud, jag fick nästan en tår i ögat av att jag lyckades få med det. Och sen tänkte jag, "wihoo äntligen har macken fattat vad som menas med två tryck på enter-knappen" och sen skrev jag ett inlägg igen, lycklig som jag var, och gjorde säkert triljoner mellanrum. Men icket. Det var som om macken fick ett plötsligt infall att göra som jag vill för en gångs skull för att sen bara bli, dum igen. Men, man kan inte få allt här i livet. Du ska i alla fall vara glad att du är snygg som f*n. (Jag pratar med datorn).

Mmmm.. Beirut ♥

Hahah ser människan ut sådär? Trodde han var en gammal gubbe. Ser ut som en blandning av James Franco och Josh Groban!!

Anyway, jag skulle inte alls skriva om nån äcklig kräklåt utan om att jag äntligen tagit tag i min inspirationsvägg som jag drömt om att ha en längre tid nu. Det gick inte så bra för det var ganska drygt för jag har inte något skönt skrivbord att sitta vid så jag satt på golvet så nu har jag värk i ryggen, men början på väggen är jättefin. Måste bara skaffa mer bilder så HELA väggen blir täckt. Det som är så jobbigt är att jag har så galet svårt att klippa i tidningar, jag vill ju att de ska vara hela ifall jag ska läsa dem. Så jag kan bara klippa ur tidningar som är minst sex månader. Helt sjukt jag vet, men tänk om jag någon gång vill läsa ur en gammal tidning och så bläddrar jag runt och är helt omedveten om att jag rivit ut en hel sida, ba poff, borta. Då kommer hela tidningen rasera!! Inte ok. Men jag ska försöka komma över det där, för helt ärligt, jag läser aldrig tidningar två ggr. Jag tror bara att jag ska göra det!!

Mitt röda hår har börjat blekna. Det ser förjävla fult ut. Vill egentligen inte visa mig ute. Det är sketasnyggt rött upptill men längderna är urblekta typ kopparfärgade. Så jag vandrade iväg till frissan idag och pratade med han så sen slutade det med att jag FICK färg. Tack och bock säger jag till Umeås bästa frisör. Så i morgon blir det att färga håret igen. Hoppas hoppas bara det håller bättre den här gången. Jag börjar ju faktiskt trivas i det nu. Först var jag i chocktillstånd, för det är verkligen rött. Men nu känns det helt ok. Så ska kämpa med denna illröda färgen ett tag till innan det blir brunt igen!!

Varför blir aldrig mina inlägg så bra som jag vill att de ska bli? Varför kan jag aldrig skriva något poetiskt? Vacker? Läskigt? Något? Nej här låter det så här;

Åh vilken pers det har varit ikväll. For med hela familjen Stenlund till Fjällräven Center i Örnsköldsvik för att se Modo spela mot Skellefteå AIK. Vi är såklart trogna modoiter hela bunten och ikväll bjöd hemmalaget på en ordentlig rysare. Det har ju, som de flesta redan vet, gått riktigt åt skogen för Modo denna säsong. Men det tar sig mina vänner, det tar sig. De vann med 3-1 och så underbart det var. Aaaah. Hata skellefteå tjalalalalala. Det bästa var min mamma efter matchen när vi är på väg ut och jag utbrister.

"Vad är det som luktar?"

Mamma sniffar lite i luften och säger sen.

"Jag vet vad som luktar, skelleftebo."

Förlåt Farmor och Farfar och Moster och Kusinvitaminer. Ni luktar gött allihopa!!!

Jag älskar dig.

I år är det året jag fyller tjugo. Herregud, gammkärring. Vad har jag egentligen gjort med mitt liv? I mitt huvud är jag helt seriöst bara 15 år. Jag får en klump i magen när jag säger att jag är 19. Jag kan fan inte va 19 jävla år. Jag kan ju knappast uppfattas som 19 jävla år heller. Fortfarande osäker, feg och omogen. Fuck this. Jag ska leva från och med nu, *hosthost*.

Enligt mitt årsastro i veckorevyn ska det här året präglas av resor och kärlek. Det ser jag fram emot. Ekonomiskt sett ska jag väl ha det ganska knapert där under sommarhalvåret och om det blir som jag vill så borde det ju stämma. Vore underbart!! Kanske inte det där med det knapra men mina planer måste ju bara uppfyllas. OM det blir så blir det, den bästa sommaren någonsin. Iiiih.

På nyår somnade jag till "I think i like it, i think i like it, i think i like it, like it, like it, aaaaaaaaaaaaah".. Skål!

- Jag tog studenten, gick på bal, besökte London, låg mosad i en trapp och fick ärr som inte är ärr från operationer, tog bort leverfläckar utan bedövning, jobbade fulltid, blev med iPhone, gick på firmafest, jobbade på en konsert, jobbade som kändisfotograf, provade bodystep och gjorde högskoleprovet.